Det gick så bra..

Men ändå inte känns som allt håller på att rasa ihop.

Förra veckan var jag upp på A-hem och sökte lägenhet eftersom att vi är i behov av en ny. Den vi har nu är så jävla äcklig och jag trivs inte i den längre. Hyran är väldigt dyr för att vara en så liten jävla 2a. Ja allt är fel med den.
Får el-räkningar hit och dit som ska betalas.
Jag har inget fast jobb och jag får inte jobba så väldigt ofta heller. Så saker och ting känns enormt surt.
Jag vill heller inte leva på att mamma ska hjälpa till. De vägrar jag, man vill stå på sina egna ben och klara saker och ting själv. Men känns som att snart orkar jag inte kämpa längre.
Jag vill heller inte leva på Marcus.

Ja iaf så lät allt så positivt när jag pratade med A-hem tills igår när jag var dit igen.
På grund av saker som skett tidigare med Marcus hos A-hem så lär vi aldrig få en.
För att han var ung och dum året 2006. Ja ÅRET 2006 JAAA..
Det jag blir så jävla sur över är att han fått all skuld.
Iaf så bad dom mig gå och söka på luborg.
Luborg har typ aldrig lediga lägenheter.

När jag känner att ja nu är det min dag och idag ska de gå bra så får jag negativ besked hela jävla tiden.

Jag håller på att ge upp jag ser inget ljus längre.

Jag försöker verkligen varje jävla dag att vara glad och se de POSITIVT.
Varför ska man se det så när det skiter sig i slutendan ändå. Folk kanske inte fattar hur jävla hårt man ska behöva kämpa för att komma sig någon vart. Jag har kämpat och kämpat utan att få något av det.

Så jag ska flytta hem till min älskade mamma iaf.
Sen så ska jag heller inte följa med och resa i Januari.
Behöver alla pengar som jag har nu.

Jag vet inte vad som kommer hända och ske längre jag vill nog inte ens veta.

Jag söker jobb de gör jag men jag vill heller inte flytta. Så att få jobb hära vet jag att de är svårt redan.

Jag ville bara skriva av mig lite.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0