Ta en dag i taget..


 Tack till ni som hört av er idag har värmt väldigt mycket.
Är glad att de finns så underbara människor som ni, fast jag inte pratat med några på ett tag.
Men att ni finns där och bryr er betyder verkligen så mycket.
Tack för att ni finns där och ställer upp för mig <3



Jag är fortfarande helt borta i skallen och har svårt att förstå att jag tog farväl av dig igår kväll på sjukan
Jag har svårt att förstå att du inte kommer att komma hem igen.
Jag har svårt att förstå att sista gången jag fick se dig vid liv var igår.
Men de jag förstår är att jag, mamma och mina syskon måste ta en dag i taget.
Ta dagarna som dom kommer och inte försöka tänka så mycket på hur saker och ting kommer att bli nu.
Vi vet att det är över och att du kommer att vaka över oss som vi gjorde under de sista timmarna i ditt liv.

Att se sin egen pappa bara dö framför ens egna ögon var det värsta jag varit med om men det var ändå så skönt
att känna den lilla värmen du hade kvar i handen i min hand
Att se dina sista små andetag.
De var så fint och du hade inte ont.
Allt gick bara så fort

Veronica min älsta syster var där i Söndags och då tog hon med farfars (pappas) små älsklingar.
Var så skönt att han fick träffa dom innan han blev sämre.
Gud vad han älskade de små liven.

Vi satt vid hans säng hela dagen igår och bara väntade in till de sista.
Han var som aldrig vaken under hela dagen.
Men han visste att vi var där och han hörde våra röster.
Men tillslut orkade pappa inte kämpa längre utan somnade in så lugnt.

Sen gick vi in alla syskon och mamma och tog farväl av pappa
Jag strök han på kinden och sa hej då.
Smärtan man hade då i kroppen var det värsta
Men han såg så lugn och fridfull ut, de var verkligen vackert.


Imorrn blir det begravningsbyrån.
kommer kännas tungt men vi har varandra.

Kommer att börja skriva i bloggen varje dag nu. Känns skönt att lätta på sitt hjärta hära med.

Älskar dig pappa <3






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0